juliainamarie

Nu är det äntligen sommarlov! Jag vet att jag har varit trög med bloggandet, men nu ska ni få höra en historia... i måndags, jag skulle gå ut o gå med hunden på kvällen/sen eftermiddag.... mamma, pappa och borsan var på gymmet... jag tänkte inte gå långt alls, bara traska omkring lite i skogen liksom.... men hur kommer det sig då att jag var ute i fem timmar? FEM timmar! Jag skojar inte, jag gick typ kl 18.00 och var tillbaka ca 23.00 :/ Jo... jag gick vilse... eller aa inte direkt... jag visste liksom vart jag var, men kunde inte vägen hem :/ mobilen hade jag lämnat hemma, för det var inget batteri o jag brukar aldrig behöva den.. men bara för att jag lämnade den hemma så skulle jag behöva den. I alla fall, så här började det.... jag skulle gå till ett ställe som vi kallar norrgården, där är det en åker, som jag har gått till tusentals gånger... o så vände jag där. Tillbaka på stigen igen... det är en massa träd nerfallna sen i vintras... så man måste gå på sidan... det gjorde vi... o sen var det kört... jag hittade inte tillbaka till stigen... hur kunde jag inte hitta tillbaka till stigen?? o hunden.. den jakthund som han är, bara yrade omkring, det gjorde mig förrvirrad... vi gick i skogen, kände ingen större panik eftersom att jag var ju inte helt lost... tänkte att jag kommer ut till nån åker eller nåt nån gång, det finns ju hundratals av dom... o japp, som jag trodde, vi kom först ut till en kohage, men som jag inte alls kände igen, brevid den fanns en åker, som jag inte heller alls kände igen... vafan, vart har jag hamnat tänkte jag, men vi kom ganska snart ut till en liten asfaltsväg. Ok, nu hade jag ingen aning om vart jag var... men visste att den måste på nåt sätt leda ut till 35:an, så ingen panik... men vilket håll skulle man gå? höger eller vänster? jag hade mina aningar att vi kunde va i värna, o då så sa min instinkt att gå till höger.. så går man liksom tillbaka.. vänster leder liksom bort eller vad man kan säga.. vi kommer fram till en korsning, o jag blev så himmla lättad när skylten säger värna rakt fram, nu visste jag precis vart jag var, men inte hur man kommer hem.. man kan gå genom skogen hem men... iallafall vi fortsatte att gå på asfaltsvägen, o jag började tvivla på att detta var rätt väg till 35:an... för det var så oändligt långt o om jag gick åt fel håll.. så skulle jag bli tvungen att vända igen o vem vet när jag skulle va hemma då?... men turen var med mig... jag kom fram till 35:an, nu skulle jag va hemma om cirka 40 minuter.... hahahahahahahahahahahaha fy tusan xD tack för att ni orkat läsa... tyckte att detta var lite kul xD det visade sig att om jag hade gått till vänster hade jag kommit till bankekind xD så... lita på din instinkt ibland, den kan ha rätt ;) känns lite i benen nu efteråt kan man säga haha detta måste va mitt längsta inlägg hittills!